Alpine Crossing & Freeclimbing Mount Doom!
Alltså jag blir riktigt stressad över att inte hinna blogga en dag, jag upplever så himla mycket att jag är rädd att jag glömmer att berätta något för er! För jag vill verkligen dela med mig av vad jag gör, det är helt sjukt hur fantastiskt det här landet är, & hur mycket fint jag upplever.
Vi drog ut på bara en par öl på fredagkväll, inte mycket som hände så gick & la oss vid midnatt. Nästa morgon drog vi till en Maori park med Kiwi bussen före vi åkte vidare till Taupo. Parken var riktigt nice, men det var mycket liknande grejer som vi redan hade gjort i Tamaki, t.ex visades det hur man vävde kläder, hur man lagade mat etc. Så kanske lite onödiga pengar, men fick ivarjefall se en geyser första gången i mitt liv & även lerpooler! Vi kokade dessutom ägg i de varma poolerna som var delar av geysern, så det var ju en upplevelse utan tvekan.
Sedan åkte vi vidare mot Taupo! På vägen stannade vi dock vid ett vattenfall, som inte var känt för hur högt eller stort det var, utan för mängden vatten som forsade ner! & det var verkligen otroligt maffigt. Såg riktigt skrämmande ut! Men jättevackert! Några åkte ut med en speedboat, men det sparar vi till Queenstown.
När vi anlände till Taupo checkade vi in på Base, & gick sedan för att handla lite mat. Älskar att de har en supermarket kedja som säljer allt jättebilligt! Lite som Lidl, men dessa har exakt samma utbud som de dyrare mataffärerna. På kvällen åkte vi ut med en segelbåt för att kolla solnedgången, äta pizza & dricka lite bärs! Visste ni att staden Taupo ligger i en av världens största kraters? Alltså, i en jättestor vulkan! Den här vulkanen är faktiskt aktiv, & väntas ha ett enormt utbrott någongång i framtiden. Då är det uträknat att största delen av norra Nya Zealand kommer att förstöras. Det här hoppas förstås alla på att är väldigt långt i framtiden, men forskare säger att det kommer hända vid något skede! Vi hade ivarjefall en superfin solnedgång & lyckad kväll. När vi kom hem vid elva var det genast läggdags, eftersom vi skulle stiga upp 4:30 för att trekka upp för deras alper & Mount Doom!
Till vänster bland med molnen ser ni Mount Doom, som vi klättrade upp för nästa dag!
Vi vaknade trötta men taggade. Bussen plockade upp oss vid kvart över fem, & så åkte vi en & en halvtimme till början av alperna. & så började vi gå. Vi gick & gick & gick, upp för berg, ''hell's stairs'', & efter ungefär två timmar kom vi till nedersta delen av Mount Doom, vulkanen från Lord Of The Rings! Jag kollade upp & kunde inte se toppen, & frågade Chris ifall vi verkligen kan göra det här! 1 000m upp i luften skulle vi klättra, extremt brant & utan några som helst ''stigar'', walking trails. Vulkanen är alltså inte något som turistbyråerna rekommenderar, det är inte något som ingår i Alpine Crossingen, det är något man gör på eget ansvar. Det anses vara en väldigt farlig hike, just pga att det inte finns några stigar upp, för att den är brant & för att man måste dra sig hela vägen upp i lös sand, grus & lavastenar som rullar ner. Men det är ändå många som klättrar den varje dag! Jag frågade ifall någon någonsin dött, haha, & när jag fick svaret nej så kände jag mig tillräckligt trygg att klättra upp! Jag tänkte att jag måste ju ändå höra till de som är mera fit än många som klättrat. Alla samarbetade bra, så fort en sten började rulla neråt ropade alla ''ROCK!'' så att man kunde hoppa åt sidan ifall den kom i ens riktning.
Det tog oss knappa två timmar att klättra. Det var extremt tungt, speciellt på de delarna där det bara var lös sand & grus! För varje steg man drog upp sig så åkte man neråt åtminstone halvvägs. Benen & rumpan värkte som aldrig förr, men jag tänkte fan inte vända om när jag en gång hade börjat! När vi kom till toppen var det så värt det. Att äta lunch med den utsikten & stoltheten av att ha klarat det, ja, det var en ganska oslagbar känsla.
Att komma ner var sjukt svårt! Nästan så man föredrog uppåt vägen. Helt galet!! Den lösa sanden & gruset gjorde att man gled ner flera meter före man fick stopp genom att typ snubbla över en sten & faceplanta, för att sedan rulla några meter till utan någon möjlighet att stanna. Jag tänkte nästan kissa på mig när jag såg Chris framför mig som bara föll & föll & föll & rullade & föll. Har så sjukt roliga klipp på min gopro, ni får se i min nästa vlogg! Stackaren började blöda på händerna, men jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt, såg så himla roligt ut när han verkligen inte kunde hållas på fötterna. Det kunde iofs inte jag heller, rullade nog stor del av vägen ner. Kändes som en evighet att komma ner, speciellt eftersom vi inte kunde se slutet pga alla moln! När vi äntligen kom ner skakade benen som aldrig förr, men då väntade ytterligare 4 timmar hike upp & ner för vulkaner & berg. Sjukt tungt, men så värt det.
Jag var väldigt tveksam när vi bestämde oss för att göra den här hajken. Jag har inte tränat på länge, & som många vet så är jag extremt lat när det kommer till att gå långa sträckor & lägger mig hemskt mycket hellre i fosterställning & väntar på att någon ska bära mig. Därför var jag skeptisk till att jag skulle klara det, men därför var jag också extra stolt när vi var de första av över 50 stycken som klättrat Mount Doom, att komma fram till bussen i andra ändan av alperna. Mina ben skakade som asplöv, mina fötter värkte som om de blivit utsatta för tortyr, & i slutet snubblade jag över minsta lilla löv för att mina ben var som spaghetti. Höfterna, armarna & knäna gjorde så ont att jag ville gråta! Men jag klarade det, med marginal. Sån jäkla vinnarkänsla.
Ibland måste jag påminna mig om att faktiskt klappa mig på axeln, att jag faktiskt uppnår otroliga saker längs med mina resor. Jag saknar ibland den där känslan av att t.ex klara ett prov i skolan, när man pluggat hårt & får ett gott resultat. Eller att rusa med bollen mot mål på fotbollsplan & lyckas sparka in den i hörnet. Att uppnå saker man faktiskt kan ''ta tag i'', något... abstrakt. Svårt att förklara. Men när jag tänker så så måste jag påminna mig om att bara det att ge mig ut i världen på egen hand, att slänga mig ut ur min trygghetszon utan att tveka & göra saker många bara kan drömma om, är att uppnå något på en helt ny nivå.
När jag nådde målet av den här hajken, 9 timmar senare, 30 kilometer upp & ner för vulkaner, berg & dalar, kände jag bara: ''ja, jag har det fortfarande inom mig. Den envisa tjejen som aldrig ger upp & hur trött & slut jag än är så fan fixar jag det.'' Att den där tonårs tjejen med så mycket jävlar anamma i sig, att det inte fanns någonting eller någon i hela världen som kunde stoppa mig från att nå mål med bollen på fotbollsplan, fortfarande finns i mig. Som sprang tills käften smakade blod & knänen gav vika, som spelade med stukade vrister & tår, knäskador & näsblod, tills jag blev utburen från plan. & vet ni, det kändes så JÄVLA bra, rent utsagt.
7 på morgonen, början av vår hike!
//7 in the morning, the beginning of our 9 hour hike!
Här kan ni se vilket underlag vi jobbade uppåt på! Det var extremt tungt, inget var fäst i marken, bara lös sand & grus & lavastenar att dra sig upp för.
//Here you can see how extremely steep it was, & how shitty the surface to climb on actually was!
Utsikten var ganska oslagbar!
//The incredible view!
I sutet av hajken kom det en regnskur! Kolla den regniga molnväggen! Aldrig sett det så tydligt.
//A short shower in the end of our hike. Look at the rainy clouds! Like a wall.
Slutet av våran hike gick igenom en regnskog. Riktigt vackert!
//The end of the hike went thru a rainforest, not too bad!
//The first three pictures are from a Maori park, where I saw my first geyser! We also made som boiled eggs in one of the hot pools of the geyser. Pretty cool! The next few pictures are from a stop on the way to Taupo. The waterfall was not known for it's size, but for the amount of water! I was very impressed, the strength of the stream was quite scarry.
As you probably figured out without translation the other pictures are from our Alpine Crossing & when we freeclimbed Mount Doom, the famous volcano from Lord Of The Rings! One of the craziest things I have ever done, but also probably one of the most incredible things. The hike was about 9 hours long, & even tho it's not really recommended to climb Mount Doom, I'm so happy I did it. Extremely difficult since there wasn't any walking trails, & no solid surface to hold onto whilst pulling yourself upwards. It took us about two hours to reach the top, & even tho there were moments that I didn't want to do anything else than just give up & turn around, it was so worth it. The feeling of achievement was so good! We had our lunch on the top, before heading down about 45minutes later. The way down was almost harder than getting up! The sand & gravel made it very hard, & you ended up just sliding metres down before being able to actually stop. Chris hands were bleeding but I couldn't help but laugh, it looked so funny, impossible to stand up or stop yourself from rolling down!
With legs shaking & hands bleeding, we finally reached the ground again. We were dirty & tired, but we still had a long way to go. Another 4 hours up & down volcanos & mountains was ahead of us, & even tho I wanted to die plenty of times, the feeling when we were the first ones reaching the car park at the end of the crossing was pretty fucking awesome!
Felt so good seeing that the increadibly stubborn little piece of shit I was as a teenager, was still there somewhere inside of me. The girl that didn't let anything or anyone stop her from scoring on the footballfield, who played til she could feel the bloodtaste in her mouth & til her legs wouldn't carry her anymore, yes, I still got it! Sometimes I have to remind myself that even tho travelling won't give you a good grade in school, & won't give you references to put on your resumé, it's still a freaking unbeatable achievement to throw myself out of my comfortzone without hesitating, & to do things like this, things that most people can only dream about.
Experience of a lifetime, no doubt.
skriven
så fina bilder!! saknar Nya Zeeland så mkt när jag ser dom