Just do it
Jag har tänkt skriva. Men tiden har bara flugit, & det har väl känts lite lustigt att bara ''TJENA JAG ÄR HEMMA NU'', ca två månader efter att jag kommit hem.
Weeellwellwell.
Var står denna brutta på världen nu då? Det skulle definitivt vara en stor, fet lögn om jag skulle säga att mitt liv varit löjligt händelserikt osv, sen jag kom hem. Men, nog har ju tiden gått framåt & jorden snurrat på trots det! Inte har jag legat hemma allt för många dagar som en benlös amöba.
Jag är nu med hundra procentig säkerhet STUDENT! Jag hade ju min mattekurs som jag skulle gå på distans, & fick IDAG veta att jag är godkänd. Skål på den!
Jag har sökt in till skolor! Journalistik, film & tv, mediekommunikation, statsvetenskap & samhällspedagogik. En av dessa skall jag väl lyckas lirka in mig på? Journalistiken är dock fortafarande prio ett.
Yeah, well... det är väl det. Typ. Jobbar hos mamma, socialiserar mig med mina älskade vänner, festar på Santa Fé & hänger på café MyWay (där förövrigt min bestieresekompanjon Jojje jobbar). Ja, inte kan jag säga att det finns mycket mer att poängtera i dagsläget. JAH, så har jag fått en MacBook Air också, woop!
Resedepression. Alltså. JA!!!!!!!!!!!!!! Jag kan inte läsa tillbaka på min blogg, jag går sönder. De första veckorna hemma var väl lite som när man är nykär. Det var så galet roligt att träffa alla pånytt, jag åkte till Norge & grät av lycka av att se Märta, jag älskade Fé osv. Meeen som vi alla vet försvinner det nykära & det går neeeeråååååt. Jag har kollat på resor, kollat mina bilder, tänkt tillbaka & läst min blogg. VAD gör jag i detta land, tänker jag då.
Så här är det. Eeeverybody needs love, & jag har löjligt stor mängd vänner & underbar familj and so on. & jag känner mig galet lyckligt lottad. MEN once in a while är det ok att drömma sig bort om hur skönt det skulle vara att inte ha någon att sakna. Att få flyga ut & bäras upp av sina egna vingar för resten av livet. Att få åka runt & bara se till att man har huvudet mellan axlarna & en slant i fickan. Inget annat, inget hem, ingenting.
Men det är ju KLART att jag inte skulle vilja ha det så i längden.
Resan är det bästa jag har gjort i mitt liv. Utan tvekan. Jag har varit hög på livet i fyra månader, 16 veckor, ca 120 dagar. Vi har haft det så bra som ingen som inte backpackat kan förstå. Jag orkar inte ens börja rabbla upp allting, jag vill bara säga åt alla som ens funderar över det:
ÅK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Åk för fan. Sluta tänka, bara åk iväg. Just do it.
Jobba sönder dig, spara pengar, sluta tveka & åk. Res ut i världen & se, se hur fruktansvärt mycket det finns att se. Det enda negativa den resan gett mig är att jag aldrig skulle vilja sluta. Att jag aldrig kommer hinna se hela världen.
Amen
