mimmiamanda.blogg.se

Så var jag i Kuta... igen. Nä, nu börjar det nästan bli löjligt hur ofta jag är här, haha! Jaja, man får väl inte klaga på att vara ''för mycket på Bali''. 

 

Jag fick inte en sekund sömn på flygplatsen igår. Så himla störande. De hade värsta städ & byggprocessen mitt i natten & jag ville inte göra mycket mer än döda alla. Jag var så fruktansvärt trött när jag skulle stiga på planet, & förstås var det fullsmockat, jag satt framför nödutgången vid gången så kunde inte fälla ner mitt säte & satt mest & grät blod inombords för att jag var så trött. Hade fått en knapp timme sovet när flyget landade i Denpasar. Vanligtvis klarar jag mig hyfsat utan sömn, behöver inte mer än några timmar per natt för att funktionera människa. Men efter två veckor av mycket fest & extrem sömnbrist, plus att jag förstås inte kunde sova ordentligt natten före pga sömnparalysen, så höll jag ju på att svimma när jag gick av planet. Människor blev nog rädda när de såg mig. Kändes som att hjärnan rann ut & ansiktet föll av. Nu kanske jag överdriver lite, men så kändes det faktiskt!

 

Det gick så långt att jag inte ens slapp genom tullen, när jag fick min väska gav jag upp & la ner mig bredvid rullbandet & somna på sekunden! Det kändes verkligen som att det sista jag skulle klara av i hela världen var att gå de sista femtio metrarna för att hamna på inrikes sidan. Så jag gav upp, la mig ner & bara sov, helt enkelt. Sömnen varade inte länge, efter ca 20 minuter hade jag några skrattande balines vakter som kollade ner på mig & som funderade vad jag sysslade med på golvet, kramandes mina väskor & invirad i en sarong! Måste ha varit en måttligt rolig syn där jag låg dimpad mitt i baggage salen när alla människor hade gått. Motvilligt kröp jag de sista metrarna, hamnade på inrikes sidan, bara för att rätt & slätt dimpa där också. 

 

Fick sovet en timme ungefär, sen var det dags att ta sig in till Kuta eftersom jag hade lovat min tatuerare Leon att mötas upp vid elva. Men så fort jag fått igång mig lite & kommit in till stan började jag piggna till, eller ja, gå på reservbatterier. Hade dock kunnat sova hur länge som helst, eftersom han först hade möjlighet att börja min session vid fyra! Men satt & snackade en god stund med australiensaren som blev tatuerad före mig, gick & åt lite, & så gick jag runt & handlade lite nödvändigheter inför Nya Zealand som t.ex ett par flipflops! Har rest utan skor en vecka nu. Var rädd att de inte skulle släppa mig genom securityn utan skor men det gick galant, såg väl bara mest hemlös ut. 

 

I Leons studio planerade vi tillsammans min tatuering, & hittade till slut precis den palmen jag ville ha på vaden! Tog ett par timmar att fixa, & gjorde så ont att jag har bitmärken i hela armarna för att inte skrika, men lätt värt det. Killarna bara ''du kan inte vara en tjej, du har inte sagt ett knyst under tre timmar under nålen!'', jag förklarade att jag nog grät inuti & skrek efter mamma i huvudet haha. Efter att palmen var färdig så fixade han lite på mina gamla tatueringar, la i lite mer färg & sånt där smått. SJUKT nöjd med allt. Jag hade sån himla tur som råkade snubbla in i deras studio i våras! Gick först till en annan som jag blivit rekommenderad av en australiensk bekant, men han var inte överhuvudtaget hjälpsam eller trevlig så drog därifrån, & då gick jag till Leon. Han var så himla hjälpsam, snäll & glad att jag direkt fick förtroende för honom & han gjorde mig inte besviken! Det är svårt att på ställen som såna här hitta bra tatuerare eftersom de finns överallt. Men ja, så nöjd, & rekommenderar verkligen hans studio. Dessutom är hela deras crew så goa & härliga! På pauserna sitter man ute på någon öl & snackar, & under sessionen skämtar de & får verkligen en att känna sig bekväm. 5 av 5 toastar, känner jag!