mimmiamanda.blogg.se

Tänkte sluta tala i gåtor, & faktiskt dela med mig lite av mina livsplaner. Ja, jag har alltså köpt en oneway ticket. Efter jul åker jag till Amsterdam för en reunion med mina fantastiska tjejer som jag träffade i Thailand. Agnes, Felic & Kari. Även killarna Emilio & Dakarai kommer vi möta upp. Första januari åker jag & Kari vidare till Phuket, för att hälsa på lite kompisar där. Sola, bada, hänga på skolan & rocka sönder Bangla road! Tio dagar senare åker vi vidare. To the land of Oz. 

 

Resandet blir som en drog. Jag tror att det finns en mindre passion hos alla att resa, men hur skall man kunna upptäcka den passionen utan att ha sett sig omkring längre än europa? Jag tror inte riktigt det är möjligt. Men jag har aldrig mött någon som gett sig ut i världen & sagt ''näe fyfan, det här var nog inte min grej''.

När jag säger att jag älskar att resa, att jag vill iväg, att jag saknar allt, så snackar vi inte saknad specifikt efter ett ställe. Inte specifikt efter sol, efter långa stränder, efter billig shopping eller bara semester. Livsstil. Atmosfär. Likasinnade människor. Att andas frihet. Att känna känslan ''jag älskar livet. Jag vill aldrig härifrån''. Vi snackar inte just Phuket, inte smockade stränder med skrikande västerlänningar, inte ställen där de på massageställen är tvungna att lägga upp skyltar med texten ''NO SEX''. Vi talar om alla andra hörn som lyckats gömma sig undan den vidriga sidan av turismen, där det inte finns så självklara linjer mellan lokalbefolkning & oss. Där vi alla bara faktiskt är människor. Där det är en likadan självklarhet att umgås & dansa eller spela beerpong med en Laotes som en britt. Där man ser en fransyska dejta en cambodian för att hon är kär & inte en västerländsk gammal gubbe hålla en petite 20 årig thai tjej i handen, en tjej som bara hoppas på bättre levnadsförhållanden.

Carpe Diém. Klassad som en av de vanligaste texterna att tatuera. Som en väldigt okreativ & cliché text. Visst är det något alla egentligen skulle önska att de skulle kunna göra. Fånga varje dag som om det var den sista. Men hur skulle det ens vara möjligt i ett land som vårt? Där ALLT är beroende av tid & rum. Vad du än skall göra, finns det en tid du borde göra det & ett klockslag det borde vara gjort. Möte, dejt, städning, dusch, matlagning. Du måste ha en plan för imorgon, du måste ha någon sorts livsplan överlag. THIS is why I love travelling. Spontaniteten. Du är i Kuala Lumpur en torsdag, du träffar på någon som är påväg till Singapore imorgon. Du har aldrig tänkt åka till Singapore, men plötsligt är du ändå där dagen på. Eller, du har alltid varit livrädd för höjder, någon övertalar dig att hoppa bungyjump. Plötsligt har du varit med om det absolut häftigaste du gjort i hela ditt liv!