Årsresumé - Februari
I början på februari åkte jag till Surfers Paradise, ovetande om att jag skulle ha en av de bästa månaderna i mitt liv. Jag stegade in på mitt hostel, som än idag är ett av mina favoriter jag bott på, men det kan ju bero på att det står mig så himla nära hjärtat. Det var ju här jag hittade min brittiska pojkvän (ex idag), & mina partners in crime längs med hela östkusten! Även Chris, som jag i övermorgon ska påbörja Nya Zealand resan med!
När jag kom in i mitt rum möttes jag av en extremt bakfull britt. Barny, som än idag är den bästa personen jag någonsin mött under mina resor. Vi klickade som två pusselbitar, han är min engelska själsfrände & bror, & jag saknar honom varje dag. Messade honom häromdagen bara för att påminna honom om att han fortfarande är min världsfavorit, & fick tillbaka ett långt sms om hur han saknar mig också. Han är så bra min Barnacle.
Obligatoriska förfesten i rum nummer två!
Barny introducerade mig till Rhys den dagen. Vi satt på poolkanten & talade om allt & inget, var han bland annat påpekade gång på gång att han nog aldrig skulle falla för någon på resande fot. Tre dagar senare tvingade han mig gå ut mitt i natten för att han måste förklara till mig hur sjukt det är att han känner så här efter bara några dagar. Jag skrattade, & sa bara ''vad var det jag sa!'', eftersom jag hade förklarat för nyresenären hur lätt det är att falla för någon när man reser. Några veckor senare var vi riktigt äckligt förälskade, & ett halvt år senare hade han träffat hela min familj & firat midsommar i Finland! Ganska sjukt.
Älskade Rhys, Jens & Barny. <3
På kvällen blev jag bjuden på förfest till rum två, där jag fick träffa mina fina tyskar. Jens & Chris! Aningen blyga till att börja med, men jösses när de börjar snacka gör man inte annat än absolut viker sig dubbel av skratt. Dom är så himla fina, så sjukt roliga. Jag kan än idag inte förstå att vi fem skulle träffas på samma dag, alla från olika ursprung, olika nationaliteter & åldrar, på ett litet hostel på andra sidan jorden & passa ihop som ett perfekt pussel, för att en månad senare fälla tårar tillsammans & förbanna oss över att resandet ibland kan göra så ont när man måste gå skilda vägar. Så fint, så otroligt fint men gud så ont det kan göra.
Efter några dagar i Surfers kom äntligen bästaste Nico till Australien! Studsade upp & ner av glädje av att se favoritkillen & slängde mig runt halsen på honom. Hade saknat honom massvis, & var så himla kul & ses igen!
Hela vårt gäng spenderade sammanlagt nästan en vecka i Surfers, med sjuka utekvällar & slöa pooldagar, hade det sjukt bra helt enkelt. När det var dags för mina britter att åka vidare hängde jag runt deras fötter & bad dom att inte åka! Men då tog vi beslutet att jag skulle komma med tyskarna några dagar senare, & så skulle vi alla fortsätta roadtrippa östkusten tillsammans. Bästa beslutet någonsin, skulle ha ångrat mig så sjukt mycket om jag inte hade gjort det.
Några dagar senare hoppade jag, Jens & Chris, & Ali & Mark (de hängde med typ halva östkusten) i tyskarnas bil & så åkte vi upp till Noosa. Barny & Rhys var på Fraser Island, men vi skulle möta upp dem om tre dagar. Hade några sköna dagar i Noosa med lite fest, livemusik, gick i en supervacker nationalpark & hängde mycket med Dominic & deras gäng! Deras killgäng reste typ parallellt med oss & vi alla klickade så bra så vi hängde ganska mycket tillsammans.
Så åkte vi vidare till en av de bästa helgerna någonsin! Nämligen Rainbow beach där vi stannade fyra kvällar & campade. Alltså, herregud så härligt det var. Vi alla tältade i stort tält, tyskarna sov i bilen, vi kockade mat tillsammans varje dag, hängde på stranden (campade mer eller mindre på stranden), såg massa spännande djur, spelade fotboll, fixade upp en lägereld varje kväll, kollade de sjukaste stjärnhimlarna jag sett i mitt liv, & snackade i timmar tills solen gick upp. Det var perfekt. Alldeles perfekt.
Efter fyra-fem nätterna var vi smutsiga, trötta, slitna & ville nog inte mycket mer än att ha en skön säng & en fräsch dusch! Vi åkte vidare till Agnes Water, stället där vi alla kom så himla nära. Vi blev ju strandade där en vecka, pga cyklonen som drog förbi. Alla vägar in & från stan var avstängda, så det var bara att göra det bästa av situationen då man sitter fast i världens minsta by med absolut inget annat att göra än att dricka vin, lyssna på musik & umgås på hostellet. Vi hade våra rutiner: steg upp vid tolv, åt nudlar, tog en powernap klockan tre, steg upp klockan fem, lagade middag, började dricka vin klockan sex & så gick vi & la oss vid tre. Haha, så himla trögt men så himla roligt & njöt av varenda sekund på det här stället med mina fantastiska nya vänner.
Vi firade både Chris & Barnys födelsedag, åkte på scootero, såg pytonormar, spelade kort, lagade mat, hängde på stranden då vädret tillät, satt under taket i timmar & återigen timmar & snackade om livet samtidigt som vi lyssnade på musik & på stormen som tilltog. Återigen, så perfekt.
När vägarna öppnades igen åkte vi upp till Airlie beach. Vi hittade genast världens mysigaste pub där vi hängde alla de dagar vi var där. Den var så himla mysig! Tog någon öl & lyssnade på grym livemusik. Kollade på fotboll, drack bärs, hängde vid poolen & så drog jag på en dagskryssning till vackra Whitsundays. Killarna förutom Rhys åkte på partykryssning, så vi fick lite egentid & var passligt upptagna bli att bli ännu mer kära i varandra. Det var fina tider, kompisar! Att resa med någon man är så upp över öronen förälskad i, i ett sådant paradis, & med ett sådant gäng. Det blir inte bättre.
Vackra Whitsundays
Sista stoppet började vemodigt närma sig. Cairns! En underbart mysig liten stad där jag lätt skulle ha kunnat tänka mig att bo & jobba. Dessutom hade de världens grymmaste hostel! Vi bodde på Gilligans, som är lika fräscht & snyggt som ett hotell, dessutom är det byggt runt stans största klubb! Spenderade närmare en vecka där, & hade the time of my life, såklart. Pool området & klubben var så sjukt grymma. Någon dag ska jag nog åka tillbaka dit.
Vi hade redan flera veckor varit som en stor familj, & det var med stor ångest & tårar strömmande längs med kinderna som jag lämnade killarna när mars kom, för att åka till mitt nya jobb.
Haha, jag blir alldeles tårögd av att skriva allt det här. Nej, men jag kan inte förklara kärleken till de här grabbarna. De gav mig inget annat än glädje & kärlek, & tiden med dem ser jag tillbaka på med så extremt mycket värme & lycka i själen att det inte är klokt, enda tills dagen jag dör. Älskar varendaste en av dessa fyra idioter från djupt in i hjärtat! Så jävla mycket kärlek <3