mimmiamanda.blogg.se

Skitsnack har aldrig varit min grej! Visst har vi alla gått igenom perioden då det var väldigt mycket struntpratas bakom ryggar, & folk som spred rykten. & visst har jag förstås nångång spunnit vidare på något rykte, eller varit involverad i något hett skvaller, men jag växte väldigt fort ur den här fasen. Jag vill inte lyfta mig till skyarna på något sätt, det är bara något som verkligen aldrig har intresserat mig. Har jag suttit bland med folk som sågat någon utomstående, eller i en grupp där den mest använda frasen varit ''ja, men hörde ni om det där & den där...'', så har jag oftast rätt så automatiskt gått in i mina egna tankar & lagt lock på öronen. Helt enkelt endast för att jag tycker det är svintråkigt! Jag finner inget intresse i att lyssna på en massa ''jag hörde att hon gjorde detta, & han sa det här & sen hörde jag att det slutade med...'', de enda liv jag är intresserad av är mina kompisars & där är det varken skvaller eller skitsnack, utan har någon av oss gjort något dumt så skrattar vi åt det tillsammans, peppar varandra & inte bakom någons rygg. Vad andra än mina vänner gjort är jag fullständigt ointressant för mig, & så har det mer eller mindre alltid varit. Fanns ju alltid vissa tjejgrupper som var grymma på att sprida rykten, hugga ryggar, & hörde alltid då & då helt absurda saker om mig. Som tur har min kompiskrets alltid varit väldigt stor, & i en krets med mycket killar som ändå aldrig bryr sig om tjejers extremt löjliga draman, & förstås mina nära tjejer, vilket har lett till att så fort jag skrattat bort rykten så har de inte nått någonstans. Här kan jag också lägga till en liten eloge till mina vänner, i dagsläget har jag inga nära kompisar som huggit mig i ryggen, & jag känner mig fullt trygg med att de aldrig skulle göra det. Vi har alltid ställt upp för varandra, & sa det redan för många år sedan att det är så skönt att vi inte är ett skvaller & skitsnack gäng. & så har det hållits till dagsläget!

Jag har alltid vuxit upp med djur, & haft närmare 20 olika husdjur! När jag var liten kollade jag alltid på nätet efter nya husdjur, & ibland vägrade mamma låta mig gå in i köpcentrum där det fanns djuraffärer för att hon visste att det skulle sluta med ett nytt husdjur om hon lät mig ''bara gå & kolla''. Många av våra familjebråk började med att jag vägrade ta ett nej när jag ville ha nya djur. Jag har haft fem hundar, tre katter, tre marsvin, en hamster, två gerbiler & tre kaniner! Det finns inte i min värld att jag skulle kunna ha ett hushåll utan djur. För mig är ett hem inte fulländat före man har någon fyrbent i familjen! Jag saknar alltid mina hundar allra mest när jag är utomlands. Den värsta dagen i mitt liv var nog när min katt blev påkörd! Många tänker säkert att ja, jag har då inte varit med om mycket, & jämfört med många har jag nog inte det! Men min katt var verkligen något helt speciellt. & någon som inte varit så nära med ett husdjur kan inte relatera till det. Min katt följde mig varenda dag till skolan under mina tre första år, & mötte mig varje gång jag gick hem. Han hade sin egen stol i vårt matbord & han åt alltid med klorna, tog tag i maten med klon & förde den sedan till munnen, som om han åt med gaffel! När han hörde vår bil rulla in på gården, så kom han alltid springande från sina äventyr. Han visste också att jag ville ha honom på min kudde när jag var ledsen, & kom springande om han hörde att jag grät eller var upprörd. Han var nog en speciell liten herre, tror han hade en människa inuti sig!

Jag HATAR när människor skräpar ner. Jag bryr mig inte så mycket om någon skräpar ner inomhus, fastän det är allmänna utrymmen, även fast jag inte gör det själv. Men människor som skräpar ner utomhus, på gatorna, i städerna, i naturen. SLUTA!!! Snälla. Det är så sjukt onödigt att det finns inte. I städer finns det alltid en sopkorg nära till hands, & i naturen... ja, lös det själva, men släng det inte i naturen. Jag har t.o.m börjat lägga mina cigarettfimpar i väskan/fickan om det inte finns andra lösningar! Ja, det må lukta skit, men visste ni att det tar över 100 år för filtret att förmultna i naturen? Räkna då ut om alla rökare slänger en ask tobaksfimpar i naturen varje dag i hela världen, trevlig siffra, visst. & folk som slänger ut skräp, såsom tomma pappersmuggar & godispapper, ut från fönstret när de kör, & på så vis ''städar bilen''. Nä, jag blir förbannad bara av att tänka på det! Det är faktiskt en seriös dealbreaker för mig, jag skulle aldrig dejta en kille som inte bryr sig om att inte skräpa ner. Eller ja, iallafall om han vägrade ändra på det! Det handlar inte om att man måste vara en naturaktivist eller vara hardcore hippie & dyrka moder natur, det handlar om en så simpel sak som vanligt folkvett. Något så litet & simpelt för att bevara vår planet lite längre, ska alla kunna göra.

Jag har aldrig haft dåligt självförtroende! Det här finner jag idag extremt konstigt. För jag har faktiskt varit väldigt, väldigt ful & i vissa unga fjortis perioder kanske varit riktigt jobbig, haha. Jag säger inte att man inte kan ha bra självförtroende fastän man ej ser ut som Jennifer Lopez, men att vara tolv år gammal & vara en blek, plattbröstad ginger med tandställning & rosa glasögon, med grön peakhoodie, utsvängda jeans & en spänd rosa skarf runt halsen? & tycka att man rockar det? Till & med min mamma försökte rätta till det ibland men jag tyckte bara att hon inte förstod alls ''vad som var inne just nu''. När jag ser tillbaka på bilder inser jag idag att det varken var eller någonsin kommer bli ''inne'' att se ut sådär. Visst är jag fortfarande både plattbröstad & ginger, men vågar påstå att det är en snäppet attraktivare version.

Jag är extremt oorganiserat organiserad. Ja, även fast det ibland känns som att jag skulle tappa bort huvudet ifall det inte satt fast mellan axlarna, så lyckas jag alltid på något sätt få tillbaka nästan allt jag tappat, aldrig tappat det livsviktiga som t.ex passet etc. När jag sitter på kaffe, hänger på fritiden på jobbet, kommer in i en ny dorm, så är jag alltid utspridd över precis hela. Jäkla. Stället. Spelar ingen roll vart jag är. Jag förstår t.ex inte hur folk kan sitta & jobba på datorn på ett kafé, med bara datorn framför sig. Om det vore jag så ligger fodralet på golvet, muggar & papper runt hela bordet, telefon, hörlurar, hårdskiva jämt utspritt överallt, jackan på bordet & sätet täckt av min halvuttömda väska. Det tar seriöst sekunder & så ser det ut så här! Blir så sjukt irriterad på mig själv & kan inte förstå hur det alltid är på samma sätt. Chris är alltid den som får sätta ner sig sist i bussen för att varje gång vi går ut för att ta bilder eller för att springa på toaletten, så är våra säten täckta med mitt kamerafodral, hörlurar, sarong, tröja, skor, väska, dator & vattenflaska & jag måste mer eller mindre packa om hela min väska varje gång vi stiger tillbaka på bussen. Jag förstår inte hur det är möjligt! Varje gång! Men samtidigt som det här händer många gånger varje dag, så packar jag alltid tillbaka mina grejer väldigt organiserat med allt i olika fack & på sina platser, varje gång. Oorganiserat organiserad, helt enkelt!