mimmiamanda.blogg.se

Sen jag senast skrev har vi hikat upp för ett 1200m högt berg, hängt på beachen, besökt en övergiven spökstad, hikat i Karjini national park, simmat nere i canyons & hoppat i vattenfall. Vi har haft det helt suveränt helt enkelt. Jag har massvis med bilder att visa, & jag hoppas att jag får wifi när vi anländer till Broome ikväll, vill verkligen ladda upp så ni också får se!! 

Att hika upp för ett över tusen meter högt berg är nog något jag aldrig kanske gör igen, haha. Jag kan inte förstå hur jag för endast två år sedan spelade 90minuter på fotbollsplan i stekande hetta. När vi äntligen kom till toppen höll mina lungor på att explodera, blodsmak i käften & jag såg definitivt mer stjärnor än det är meningen att se vid lunchtid. Jag ville dö & ge upp tusen gånger om på vägen, men bra känsla när man äntligen kom fram. Satt & snackade med ett australienskt par som hade lunch uppe på toppen, de berättade om deras resor på 70-talet, de har verkligen rest hela jorden runt. Sjukt inspirerande. 

Jag får ibland gåshud när jag påminner mig själv om min livssituation just nu. Påminner mig själv att uppskatta nuet & livet. Det är sånt här gott folk, som får en att känna sig så himla levande. Att roadtrippa på andra sidan jorden med främlingar som blivit goda vänner över en natt. Att somna under stjärnorna varje natt, att bli väckt av att en dingo snusar dig i håret på andra sidan nätet av tältet (hände i förrgår) eller en ko som står & brölar utanför öppningen (hände igår). Att vakna till att solen steker sönder en & man sätter sig smutsig i bilen efter att ha kokat nudlar ute i öknen på en gasgrill. Att lyssna på bra musik & att skratta tills man inte får luft. Att svalka sig i vattenfall efter att ha vandrat ner & upp för klippor i timmar. Att rulla ner för sand dyner & gräva sanden ur hårbottnet flera dagar senare.