Livet som mongo
Jamen gokväll! När ni läser rubriken gör ni alla säkert ett litet glädjeskutt ''wohoo, äntligen får vi börja läsa om Mimmis bravader igen, & inse att vi inte är dummast trots allt!''.
Ja. Suck.
Flygresan överlag gick hur bra som helst, har sovit som en stock i typ 12 timmar. Sedan landade jag i Kuala Lumpur, som är min favorit flygplats so far. Skulle typ kunna spendera dagar där för att bara äta, äta, äta & shoppa! Hade kort mellanlandning, på knappa två timmar. Åt lite, kollad Paradise hotel & så gick jag ombord. Sov ännu mer, & vaknade när vi landade. Snackade en stund med en thailändsk kille som nyss kom hem från Abu Dhabi, där kungen hade bjudit honom på 2 veckors lyxsemester. Tråkig snubbe!
Hursomhelst, allt var frid & fröjd tills taxin släppte av mig vid Khao San road. Kände mig lite nostalgisk, var senast här med Jossan för två år sedan. Men att komma till Bangkoks galnaste partygata, halv ett på natten med en stor väska & försöka hitta fram till mitt hostel mitt i smeten... Asså, nääe. Yrade på (I SPÖREGN), allt för länge, & förbannade mig över den höga musiken som vägrade låta mig höra alla directions från lokalarna, men till slut kom en snäll britt fram till mig & frågade om jag behöv hjälp. Så plockade han fram telefonen & lät mig använda hans sista procent på google maps. Så himla snäll!
Så kom jag fram efter många svordomar, men tänkte att självklart ska inte allt gå som på strömsö för mig.
Ooooch så kollar jag i väskan. Jahaja, så har man gjort något man faktiskt aldrig gjort förr! TAPPAT PASSHELVETET. Paniken. Slängde omkring största delen av mina ägodelar runt hela receptionen, medan jag bad gud ge mej lite fucking mercy. Men nej, putsveck var det viktigaste jag hade med mig. Förrän jag ens varit 30h hemifrån så var det borta.
Tur att folket här inte förstår de fulaste finska svordomarna.
Ringde pappa, efter att jag stått EN TIMME i 7/11 för att få ett fungerande prepaid, & svor lite mer, & ville slå in väggen när jag insåg att finska ambassaden inte var öppen imorgon & mitt flyg går vidare på lördag. Så jag började spamma lost & found på flygplatsen, jag var säker på att det måste vara kvar där. Hade ju fan inte gått längre än till mitt hostel från taxin. Killen i telefon var måttligt irriterad när jag ringde 5te gången, & han försäkrade mig om att han ropat ut infon i högtalarna åt alla & att det fortfarande inte var hittat. Jag bad honom gång på gång koppla till informationen, IFALL de skulle ha fått in det nyss. Men nej ''han vet nog''. Till slut drog jag lite vita lögner i luren hos flygplatsens Help desk, & se på fan, vad låg i informationen om inte mitt pass! Att vara envis kan visst vara till fördel.
Ja, livet i mina skor är sällan alldeles problemfritt. Raka motsatsen, oftast tar jag de krokigaste stigarna i mål, men fram kommer jag alltid!
Slutet gott, allting gott. Nu är klockan snart halv sex på morgonen, jag har fått i mig lite streetfood, är löjligt pigg efter allt för mycket sömn men nu ska jag tvinga mig sova några timmar & ta en dusch. Nu när man äntligen kan andas ut!
Hadeeee!
En bild från firmafesten i lördags, som får typ 10 av 5 möjliga toastar.
Så sjukt jävla grym, & mitt arbetsgäng? Ja, fyfan vad ni är bra.
skriven
Tekevälle sattuu! Kan bara tänka mig paniken du kände när du kom på att passet var försvunnet. Tur att du var envis och passet hittades. Kramar