Solo traveller
Hej från ett kyligt Australien! Har vaknat några morgnar i rad nu av att jag frusit röven av mig. Det har verkligen varit svinkalla nätter de senaste dygnen, det är lustigt hur extremt mycket vädret svänger i det här landet. Eller ja, mest här i södra delen. I norra Australien är det nästan alltid hett & fuktigt! Har hittills haft lite otur med mina lediga dagar, mulet & lite kyligt om dagarna & sol på kvällarna när jag jobbar. Har inte legat på stranden på jättelänge, är typ blekare än när jag kom hit, haha. Hatar att vara blek!! Brydde mig inte så mycket om det förut, men efter att ha börjat vänja mig vid att större delen av året vara fräscht solbränd så tycker jag att jag mest ser ut som en zombie utan färg. Inkommande vecka är jag ledig både måndag & tisdag, så hoppas på lite stekväder då!
Igår tog hotellets chef mig åt sidan för att försöka övertala mig om att stanna här över hela sommaren, dvs till Mars. Han har tydligen varit jättenöjd med mitt arbete, & såklart känner jag mig hedrad över erbjudandet, men förklarade situationen med mitt visum. Att det faktiskt går ut & att jag tack vare det därför inte ens har möjlighet att stanna längre! Samtidigt som det suger, eftersom jag trivs så otroligt bra, så känns det skönt att inte ha ett så svårt val att göra. Jag måste ju åka!
Men jag kommer verkligen åka härifrån med en grym erfarenhet. Jag vet att jag är väldigt duktig inom den här branschen, & jag har fått visa mina bästa sidor & använda mig av mina år på nacken inom det här till hundra procent. Jag har ändå jobbat inom kundservice & café/restaurang bransch sedan jag var nyfyllda tretton år. Har fått så himla god respons, där folk har kommit fram & sagt åt mig hur duktig de tycker jag är & hur ljus framtid jag har inom det här ifall jag vill fortsätta med det. Jag vet att arbetsmoralen ibland kan hamna på efterkälken när man är på ett ställe man jobbat länge på, som på Baywatch, det blir liksom som att man blir & stampa på stället lite när man känner till allting som sin egen bakficka & därför gör det svårt att växa. Samma ställe, samma kunder, samma rutiner. Men att komma till ett nytt ställe, med ny energi & vilja att växa, det är då ens erfarenhet & moral sätts på prov! Speciellt här, när jag insåg att de flesta av mina kollegor var väldigt unga (kan ni förstå att jag hör till de äldre här!?) & oerfarna, så jag fick genast väldigt mycket ansvar & var rätt så tvungen att se tillbaka & använda mig av den erfarenhet jag har. På Strampen i Vasa, blev jag också erbjuden att jobba fulltid hela följande års säsong, men Baywatch står mig så himla nära hjärtat haha, & har så svårt att tänka mig en sommar utan att jobba där! Blir definitivt en säsong till på mitt andra hem, 2017 får jag hoppas att jag har luskat ut mitt liv lite mer & kanske bestämt mig för vad jag vill rikta in mitt liv på & gå utifrån det.
Så jag kommer se tillbaka på min tid här med ett så jäkla stort leende i både kropp & själ. & GUD, vad jag kommer sakna det här stället. Home away from home, utan tvekan. Min manager har även lovat mig att ifall jag vill åka till Nya Zealand & jobba, så fixar han när som helst ett jobb åt mig där. & det känns ju sjukt bra, inte vet jag om jag kommer att åka till NZ på working holiday, men chansen är inte liten även fast det inte är på kartan just nu. & då känns det så bra & veta att man byggt så goda broar. & det är ju det som resandet handlar så mycket om! Träffa alla fina människor, bygga broar & att ha kontakter runtom i världen! Det absolut mest ovärderliga man får genom att resa.
Hursomhelst, lite tankar så här på matpausen. Nu ska jag dra in & forsätta jobba & ställa igång för middagsdukningen! Hoppas ni har det bäst hemma i finnelandet!
Här vill jag också att ni alla ska ta en minut & kolla den här videon, den förklarar ganska exakt varför jag älskar att resa ensam.