mimmiamanda.blogg.se

Nåja, så har jag återigen lyckats charma åt mig ett jobb! Sitter just nu i bussen påväg en & en halvtimme inåt i landet. Kommer jobba i en liten stad, där det mesta cirkulerar kring farmare. Jag kommer jobba på en bar, servera öl & mat åt massa hillbillys tillsammans med en tysk tjej. Jag får mat, boende, betalt. Är det så bra som det låter så är det total jackpot! Jag är bara glad att jag får jobba med människor igen, kan ju inte bli mer deprimerande än mitt förra jobb. Har dessutom snackat med tyskan & mannen som äger stället & båda verkar suuuper shyssta! Är jätte excited!

Men så fick jag ju lämna min fina engelsman efter mig. Han som får mig att känna mig så himla speciell, fin, uppskattad & trygg. Det var väl klart att jag skulle gå & kära ner mig här också. Även fast det är något av det svåraste hemma, att falla för någon påriktigt, så är det så himla lätt hänt när man reser. Varför? Jo, för att det finns inget som är skrämmande. Huvudsakliga orsaken varför det är svårt att släppa någon riktigt nära är ju oftast för att man känner att det går för snabbt fram, skrämmande tanke att binda sig & så fort man börjar känna starka känslor tänker man på framtiden, & ja men vad sen då? När man reser är det inte så. Man tar en dag i taget, man lär känna varandra på en vecka lika mycket som när man dejtat någon i månader, man lever i en surrealistisk värld där allt handlar om att uppleva, resa, festa, ha roligt. & medan man är upptagen med det här så hinner man inte fundera, & innan man vet ordet av så vips har man gått & öppnat sitt hjärta. Man tänker inte på framtiden, för fast man gillar någon mycket så vet man alltid att en framtid finns inte. Det är liksom en självklarhet. Det är inte deprimerande, det är inte ledsamt, man lever ju bara i nuet, för något annat finns inte. & det är så himla fint, så himla bra, det är för bra för att vara sant & ibland stannar man upp & tänker för någon sekund "men fan, det är ju så här det ska va. Det är såhär man ska vara när man är kär, det är så här enkel kärleken ska va. Det ska inte vara komplicerat & tragiskt. Det är så här det ska va". Reseförälskelsen är den bästa förälskelsen. Det är enkelt. Det är spännande. Det är intensivt. Det är händelserikt. Passionerat. Fint. Odramatiskt. Man delar så mycket. Så himla fina minnen. & så underbart roligt. Så jäkla bra helt enkelt. "Det är ju så här det ska va" tänker man då. Tills man står där på busshållplatsen, med en klump i halsen, tårarna brännande innanför ögonlocken, krampaktigt kramandes & ber buss chauffören vänta för att man vill ge honom en sista kyss, kanske den sista någonsin.