Wellington
Ursäktar för seg uppdatering här på bloggfanet! Har helt enkelt inte orkat skriva, plus att jag äntligen fått nedladdat lite nya säsonger av olika serier & därmed varit upptagen med att nörda det istället för att skriva. Kan vi alla bara ta en stund & uppskatta Californication & Hank Moody? Kungarnas kung. En Moody borde alla ha i sitt liv tycker jag.
Så vad har hänt sedan jag skrev senast? I skrivande stund sitter jag på ett fartyg påväg över till södra ön av Nya Zealand! Är väldigt taggad eftersom alla har sagt att södra ön är även grymmare än norra, & med tanke på hur impad jag var av norra ön så är mina förväntningar inte låga. Efter Taupo åkte vi till River Valley Lodge, som ligger i världens mysigaste lilla dal. Kantad av höga berg & omringad av vacker natur, med den forsande floden bredvid stugan. Ingen uppkoppling tillgänglig överhuvudtaget, vilket var en del av charmen. Chris var tvungen att stanna kvar i Taupo en natt, eftersom han var på stand by till bussen, & bussen var full. Lite konstigt system, men det gjorde inte så mycket. Han kom bara en dag senare till Wellington. Vi stannade bara en natt i River Valley, & före vi åkte nästa dag drog vi på en 3 timmars white water rafting! Det var jättekul. Ska vara den bästa raftingen i hela Nya Zealand. Sedan jag började resa, speciellt nu i NZ, har jag verkligen märkt hur mycket jag älskar extremsporter. Spelar inte så stor roll vad det är, men jag vill pröva ALLT! Älskar kicken & spänningen. Jag har full förståelse för folk som blir fast i någon av dessa sporter & utvecklar det till sitt vardagliga yrke. Jag har ju hittills testat på skydive, bungyjump, white rafting, black rafting (åker i ringar i underjordiska grottor & vattenfall), ludging, vulkan hiking & dykning! Vet inte om dykning räknas som extremsport, men definitivt en grymt cool sport & jag är så glad att jag har mitt certifikat. Vill pröva allt. I Queenstown ska jag äntligen få hoppa NZ's högsta bungyjump, tror det är 130meter högt!
Anlände till Wellington på onsdagkväll. Jag mötte upp Rhys senare på kvällen, vilket var jättekul! Vi satte oss på en bar & hade massvis att prata om, & förrän vi visste ordet av var klockan fem på morgonen, baren stängde & solen började gå upp. Rhys följde mig till mitt hostel, vi kramades hejdå & så somnade jag & sov till fem nästa dag. Haha, så skönt. Chris & Laura, tjejen från Schweitz som nu mer eller mindre reser med oss, anlände vid sju tiden, & så drog vi & Rhys till Basebar. Spelade lite biljard, drack några bärs, men gick sedan & la oss. Chris hade haft matförgiftning & Laura var förkyld så bestämde oss för att dra en ordentlig utgång på fredagen istället.
I fredags började vi dagen med museum besök. Ingen av oss är särskilt intresserade av sådant, men det här stället är känt över hela världen för hur tufft det är! & det var nog ganska imponerande, & sjukt stort. Gick omkring i några timmar, & sedan gick vi för att shoppa lite. Mina enda jeans höll på att falla isär så det var dags att spendera lite pengar på nya plagg. Är nog alltid lite av en hallelujah moment när man investerar i ett nytt plagg efter att ha gått med samma kläder i månader! På kvällen blev det en ordentlig utgång. Nästa morgon var vi tvungna att checka ut vid tio, eftersom Base var fullbokat. Kröp till följande hostel, tog en ordentlig nap & sedan gick vi till en park i närheten där det var lite av en festival/marknad på gångs. Det var Waitangi day, 6.2, vilket är datumet då maorerna & engelsmännen skrev under kontraktet som gav engelsmännen rätten att bosätta sig på NZ. Det var massa maori musik, vilket är så otroligt vackert, & så mat i mängder. Riktigt mysigt att sitta där några timmar. Sedan gick vi runt på stan en stund, & uppskattade sista dagen i vackra Wellington. Underbar hamnstad.
På kvällen satt vi fyra & spelade kort på hostellet, drack lite öl & planerade på att dra en sista ordentlig utgång & inte bry oss om att vi idag skulle upp vid halv sju för att ta färjan över till södra ön. Vi var riktigt taggade, men när klockan slog ett & vi fortfarande inte rört oss mot bargatan så bestämde vi oss motvilligt för att vara vuxna & ansvarsfulla & lägga oss på örat. Vi intalade oss att det kommer flera lördagar i våra liv & att vi verkligen kommer tacka oss på morgonen om vi stannar hemma. Mycket sant, när klockan ringde halv sju imorse var vi nog väldigt glada över att vi kunde motstå suget & valde att gå & lägga oss istället för att rulla runt på klubbarna till morgontimmarna. Det är lite av en oskriven regel bland med backpackers att varje gång man åker vidare från ett ställe till ett annat så måste man festa sista kvällen, för att ja, det är ju ''sista kvällen''. Vilket egentligen är idioti, eftersom sista kvällen innebär att det, utan undantag, är tidig uppstigning nästa morgon & högst antagligen en lång buss/bil/flygresa framför. Jag har upplevt allt för många mardrömsresor mellan städer i en ångestfylld & fatal bakfylla för att kunna påstå att det är värt det. Nej. Det är fan aldrig det.